Släktutredning visade på 54 arvingar

Ända sedan mitten av 1800-talet har UD haft en sektion som sysslat med arvsärenden. Orsaken är att många svenskar emigrerade till USA. När de avled, och om testamente och arvingar saknades, ville UD att arvet skulle gå till släktingar i Sverige och inte hamna i USA:s statskassa. Ända fram till 1992 var UD:s arvssektion verksam då den lades ner. Agneta Söderlund arbetade på UD under många år med ett stort antal arvsärenden. Hon berättade vid ett lunchmöte mycket engagerat om verksamheten, som var både spännande och intressant.

- UD:s uppgift var att göra släktutredningar och se till att pengarna från avlidna svenskar, bosatta i USA, kom till Sverige och arvtagarna. Släktutredningarna kunde vara väldigt omfattande men vi hade god hjälp av alla kyrkoböcker, berättade hon vid ett lunchmöte.

Ett ärende gällde en svensk född i Norra Råda som avled i Illinois. En släktutredning visade på inte mindre än 54 arvingar i Sverige. 11 000 kr gick till den som fick mest och 70 kr till den som fick minst. Ett annat ärende var en amerikansk snickare som genom ett vykort förälskat sig i Nationalmuseet så till den grad att han testamenterade sina miljoner till museet. Sonen fick 70 USD.

Under åren byggde UD upp ett nätverk av amerikanska jurister i alla delstater, som skötte förhandlingar med domstolar. När UD:s arvsverksamhet var som mest intensiv kunde det röra sig om runt 1 000 ärenden årligen. På slutet rörde det sig om några hundra.

- Vårt längsta ärende, som var ett franskt, tog 25 år att behandla. Normalt tog ett ärende två till tre år, minns Agneta Söderlund.